En dödsdag.

Igår. Dog jag. Wtf. Mh. Jag skulle plugga. Så jag gick upp. Carl blev skitsur för att jag inte hade tid att diska efter maten idag heller. Men ja, what the fuck. Så skulle jag ta en powernap, HAHA, för jag var astrött. Tio minuter. Väckarklocka och hela skiten. Men vafan. Sen vaknade jag efter en TIMME. Sen skulle jag alltså plugga. Och jag frågade mamma om hjälp. Hon verkade sur eller nåt. Kanske hon var. Hon kom inte på jättelänge. Och alltså .. ja, jag började gråta somfan. Men hon märkte mig inte iaf. Hon gick förbi mig, och in i köket och fixade fucking banana split. Och jag läste riktigt långsamt. Det gick inge bra alls. Och mamma märkte ingenting på skitlänge. Fast sen kom hon. Och så satte hon sig vid mig och var lite off "men gråter du?", sen var hon tyst i en halv evighet och sen började hon dra handen över mina ögon, fast jag försökte läsa samtidigt, och bah "kom nu, kom nu". Det var fan sjukt, och jag kunde inte andas. Jag trodde inte ens jag var olycklig eller nåt. Jag satt och undrade hur dum jag var exakt. Mjo, Henry påpekade det imorse. "Hejdå BABY, för att du grät som en." Men jag slutade iaf sen, och så pluggade jag så gott det gick, men både jag och mamma höll väl på att somna pretty much. Och provet gick sådär sen. Det var ändå rätt svårt, även om biologi går bättre än kemi. Jag kunde ju fan pluggat mer. Hm jo. Så äre' ju varje gång. Fast inte på engelskan! För där fick jag MVG! 99 av 100! Mh! Jag blev asglad. Ingen annan var förvånad though. HAHA. :D